En högre global tillväxt balanserar på en politisk knivsegg

Goda tillväxtförutsättningar för världsekonomin, men samtidigt en ovanligt hög grad av politisk osäkerhet skapar en besvärlig balansakt. Å ena sidan börjar en successivt högre tillväxt att gradvis normalisera världsekonomin. Deflationsoron fasas ut och en ökad inflation fasar i sin tur gradvis ut en extremt expansiv penningpolitik. Istället blir det nu finanspolitiken som plockar upp stafettpinnen. Betydande finanspolitiska satsningar inte minst inom upprustningen och utbyggnaden av USA:s infrastruktur stundar. Men, även i Europa kommer investeringarna i infrastruktur att bli fler. Betydande skillnader i kapacitetsutnyttjande regioner emellan medför dock att inflation och räntor växer i olika takt. Trots hög tillväxt, förväntas alltjämt låga räntor i Europa också hålla ränteuppgången i Sverige på is. Den här inramningen borde vara positiv för börsen. Samtidigt har mycket positivt redan prisats in i de aktuella aktiekurserna. Investerare har anledning att se optimistiskt på framtiden, dock ska den politiska osäkerheten och dess inverkan på den globala tillväxten inte underskattas. Även sannolikheten för att fler politiska bomber ska brisera i år är liten så kommer osäkerheten likväl att stiga inför vårens franska presidentval. En oro som väntas skapa betydande svall också på finansmarknaderna. Sammantaget står en investerare inför fortsatta utmaningar. Vår lösning är placeringar som ger möjlighet till en vettig avkastning, men till en betydligt lägre risk än en direktinvestering på börsen.

Förutsättningarna för den globala ekonomin borde vara goda. Tillväxten har vuxit sig både bredare och högre. Världsekonomins väl och ve balanserar dock på en lina spänd över en potentiell politisk avgrund. Förutsägbarheten efter Trumps överraskande vinst i det amerikanska presidentvalet har inte ökat. Frågetecknen är många även kring Storbritanniens utträdesförhandlingar med EU som inleds inom kort. Under året väntas dessutom en ökad populism sätta spår i val runt om i Europa.

Gemensamt för Trump, Brexit och populismen i Europa är flirten med idéer om att bygga murar mot omvärlden av olika karaktär och även begränsa frihandeln i världen. Åtgärder som går stick i stäv med de utmålade syftena eftersom de obönhörligen skulle leda till att den egna ekonomiska aktiviteten stryps. Inskränkningar i världens handelsflöde är i våra ögon det största hotet idag. Riskerna associerade med den politiska utvecklingen ska inte heller underskattas. Det manar till viss eftertanke att man på finansmarknaderna innan presidentvalet i USA målade upp ett starkt negativt scenario i händelse av en seger för Trump. När det otänkbara sedan inträffade så har dock reaktionen på samma finansmarknader varit odelat positiv. Detta trots att de orosmoln som målades upp före valet inte på något sätt har skingrats.

USA är och har länge varit lokomotivet i världsekonomin. Världens största ekonomi står inför en stor del av den globala slutefterfrågan och det är mot den bakgrunden som man måste väga in osäkerheten kring dess framtida handelspolitik. En ökad amerikansk protektionism skulle betyda ett betydligt svagare draglok. Vår bedömning är dock fortsatt att vi inte får några större inskränkningar i handeln med omvärlden. Även om omförhandlingar av existerande handelsavtal kommer att ske, så finns det krafter som kan bromsa en signifikant omsvängning i handelspolitiken. För trots att presidenten har större manöverutrymme i handelsfrågor, så torde en handelspolitik i linje med utspelen i valrörelsen att möta betydande motstånd i kongressen. Och Trump kommer att behöva gå varsamt fram då han behöver kongressens stöd i många andra för honom viktiga frågor.

Samtidigt har den globala ekonomin stärkts. Utifrån antagandet att protektionismen kan hållas i schack, så finns minst sagt goda förutsättningar för uthålliga tillväxtförbättringar. Värt att notera är också att vi fortfarande är långt från ett läge där den globala konjunkturcykeln riskerar att vända nedåt. Den överoptimism som vanligtvis knäcker konjunkturen ser vi inte mycket av. Bolagen är fortsatt försiktiga med investeringar och generellt har inte rekordlåga räntor gett upphov till en överdriven riskaptit. De senaste årens kriser har sannolikt haft en modererande effekt på såväl hushåll och bolag som finansmarknaden.

Även om det är många obesvarade frågor kring USA:s framtida politik, kan man nog vara relativt säker på att finanspolitiken nu blir mer expansiv. Framförallt förväntas stora satsningar i infrastruktur. Här finns sedan länge ett uppdämt investeringsbehov. Förutom infrastruktursatsningar vankas sannolikt även andra åtgärder riktade mot den amerikanska industrin, för det är i de industridominerade regionerna som den nye presidenten har sitt största stöd. Det finns en risk att vidlyftiga finanspolitiska satsningar kan komma att elda på en tillväxtbrasa som redan har fått fart.

Det tidigare slacket på arbetsmarknaden är nu mer eller mindre borta. En allt högre aktivitet, inte bara i tjänstesektorn utan nu även i industrin, eldar ytterligare på en redan stram jobbmarknad. En konsekvens av en jobbmarknad som karaktäriseras av rekordmånga lediga platser och nästan rekordlåga nivåer på varsel blir att löner ökar i en raskare takt. Det skapar i sin tur förutsättningar för att hushållens konsumtion ska kunna växa ännu snabbare. Eftersom konsumtionen utgör ungefär 70 procent av USA:s totala ekonomi betyder det inte bara en högre amerikansk tillväxt, utan även en ökad efterfrågan för världsekonomin som helhet.

Europas tillväxt blir också gradvis bredare och därmed både högre och stabilare. Den inhemska efterfrågan växer i spåren av en förbättrad arbetsmarknad. En ökad optimism bland hushållen i kombination med ett uppdämt köpbehov talar för att den gamla kontinentens ekonomi håller på att vända blad. Högre europeisk ekonomisk tillväxt betyder förbättrade statsfinanser, vilket i sin tur ökar utrymmet för utbudssatsningar även i Europa. I ett klimat av växande missnöje och ökad politisk populism blir ökade finanspolitiska satsningar också ett potent medel för de etablerade partierna i Europa att försöka mota Olle i grind.

Politiskt stundar dock ett potentiellt turbulent år i Europa. Även om vi bedömer riskerna för att nya politiska bomber ska brisera under året är små, så ska man inte underskatta dess potentiella skadeverkan. Dessutom kommer marknaden, med fjolårets överraskningar i färskt minne, inte att sätta någon större tilltro till opinionsundersökningar eller expertutlåtanden. Inför valen väntas därför osäkerheten öka trots alla prognoser som pekar på att man ska undgå eventuella minor. En oro som i sin tur troligen skapar betydande svall också på finansmarknaderna.

En robustare global konjunktur betyder att 2017 blir året då centralbankerna äntligen kan släppa oron för deflation. Inflationen är tydligt på väg tillbaka. Styrkan i dess frammarsch bestäms dock av mängden outnyttjade resurser i ekonomin. En allt högre aktivitet i USA har ökat det amerikanska inflationstrycket. Framförallt är det den snabbare lönetillväxten som bidrar till inflationen. Löneökningarna som dessutom riskerar att spädas på av en expansivare finanspolitik. Ytterligare stimulanser i en ekonomi som redan har växlat upp, ökar på samma gång sannolikheten för fler och snabbare räntehöjningar i USA än vad marknaden tidigare hade förväntat sig.

Till skillnad från i USA finns dock stora mängder outnyttjade resurser i Europa, varför inflationen här förväntas stiga i en betydligt blygsammare takt. Räntorna och då främst långräntor söker sig gradvis högre, men en fortsatt expansiv räntepolitik kommer att hålla ned korträntorna. Eftersom den svenska penningpolitiken i hög grad styrs av ränteutvecklingen i Europa, så betyder det att svenska korträntor blir fortsatt låga i år. Ett högre resursutnyttjande och inflation bedömer vi främst får effekt på svenska långräntor. Riksbankens fokus på kronkursen och därmed ränteutvecklingen i euroregionen gör däremot att korträntorna blir nedtryckta även under 2017.

Fler räntehöjningar i USA än vad marknaden i dagsläget väntar sig i kombination med alltjämt låga räntor i EMU och därmed i Sverige väntas hålla den amerikanska dollarn under armarna. Även om dollarn redan är dyr, så pekar det mesta mot att den kan mycket väl bli ännu dyrare.

En successivt högre global tillväxt är positivt för börsutvecklingen. Samtidigt har börserna blivit dyrare i relation till börsbolagens förväntade vinstutveckling. Vår tolkning av detta är att investerare har stora förväntningar på att en starkare global konjunktur, i kombination med ökade finanspolitiska stimulanser, ska lyfta bolagens framtida vinster. För svenska exportbolag väntas dessutom en svag krona lyfta deras intjäning.

Mot bakgrund av en successivt högre världstillväxt och en fortsatt avsaknad av ett vettigt räntealternativ blir börsen långsiktigt attraktiv för en investerare. Samtidigt är osäkerheten stor på många olika plan kring utvecklingen i år. Brexit och framför allt Trump betyder försämrad visibilitet och den framtida politiska utvecklingen i Europa riskerar att försämra förutsägbarheten ytterligare. Även om vi har en underliggande positiv syn på marknaden, så kan vi få perioder med stora kurssvängningar. Sammantaget har vi en inramning som vi bedömer framför allt gynnar alternativa placeringar – placeringar som ger möjlighet till en avkastning i linje med en mer dämpad förväntad börsavkastning, men till en betydligt lägre risk än en direktinvestering på börsen.

Läs Christer Tallboms krönika i PDF här >>

 

 

© Garantum Norge AS               Organisasjonsnr: 898321592                                                            Om websiden   Personopplysninger   Kontakt oss

Vi bruker cookies, les mer her om hvordan det fungerer.

Jeg forstår.